Så har moderata politiker trampat i det rasistiska klaveret igen. Innan förra valet sades det rent rasistiska saker i blå valstugor och efter senaste valet har de på flera håll samarbetat med SD och öppet försvarat det som naturligt. Samarbetat med SD på lokal nivå har visserligen även andra partier gjort. Nu är det den moderate kommunalpolitikern Lars-Ingvar Ljungman från den lilla orten Vällinge i skåne som gjort bort sig. Ni kan väl historien antar jag, han protesterade plump mot att kommunen skulle ta emot en handfull flyktingbarn.
-Vi vill inte ha hit dom, sa han i TV och utnytjade sen sin ställning för att försöka stoppa barnen.
Vad som är anmärkningsvärt i historien är hur partiet reagerat. Nästan inte alls.
Någre enskilda moderata politiker har gått ut och tagit avstånd men Reinfeldt har inte sagt ifrån. Per Schlingman har tagit ett snack med Lars -Ingvar men har enligt egen utsaga fokuserat på att man måste vara försiktig med sina ord. Det var med andra ord inte vad han sa utan hur han sa det som var problemet.
Tobias Billström ville igår inte ens tala om frågan. Han var trött på den. Han ville istället prata om att alla kommuner borde ta emot flycktingar. Det är sant men det innebär inte att man kan se mellan fingrarna med den typen av beteende som Lars-Ingvar Ljungman visat upp.
Men för moderaterna är det uppenbarligen viktigare att inte alienera eventuella smårasistiska väljare än att ta avstånd från främlingsfientlighet. De tror antagligen som jag, att de skulle förlora på det då detta är åsikter som är ganska vanliga i partiet. Att gå för hårt fram skulle mycket väl kunna driva väljare till SD.
Jag är politiker i Kungälv. Tyvärr har Sverigedemokraterna ett mandat i Kungälvs kommun, men lyckligtvis är det ingen person från partiet som tagit den i anspråk.
SvaraRaderaJag skulle vilja presentera ett dilemma. Tänk dig en situation där du och ditt parti har ett förslag - låt säga att det handlar om byggandet av en cykelväg. Du har med mig två partier och behöver ett till för att få igenom förslaget. Sverigedemokraterna säger att de kanske är intresserade av att gå med på förslaget, men vill först träffas för att diskutera.
Skulle du jag välja att samarbeta med dem då? D.v.s. sätta dig ned och förhandla för att få igenom din cykelväg?
För egen del har jag personligen inte problem att samarbeta med någon, oavsett ideologi eller bakgrund. Även om det så är en pedofildömd anarkist som sitter i fullmäktige med intentionen att skicka "hem" alla flyktingar vi tagit emot i Kungälv. Där jag försöker dra min gräns är inte vid partitillhörighet eller person, utan till politiken. Om jag skulle vägra samarbete med en Sverigedemokrat skulle det vara för att de lägger förslag jag tror är dåliga, inte för att de har en ideologi jag tycker är kass, eller rent av motsatt från min.
Det är självklart en stor skillnad att samarbeta på kommunal nivå där väldigt mycket handlar om frågor som inte nödvändigtvis måste vara ideologiskt färgade, och att samarbeta på riksnivå.
Slutligen vill jag säga att detta är på intet sätt ett försvarstal för Sverigedemokraterna, utan ett försvarstal för demokratin. När en idiot säger något bra är det bra. När en vis person säger något idiotiskt handlar det fortfarande idioti. Om Sverigedemokraterna någon gång, hypotetiskt, skulle börja driva en fråga jag delar kommer jag att säga att deras förslag är bra och inte ljuga av rädsla för att bli kallad för främlingsfientlig.
Jag tar gärna en debatt om detta. Jag har lyckligtvis aldrig varit i den situationen. Och jag misstänker att jag missar en väsentlig aspekt. För jag är ganska ensam bland mina politikervänner att våga föra detta resonemang som öppnar för dialog med alla, oavsett ideologi. För mig är det självklart. Men för många verkar det vara lika självklart att ”de där Sverigedemokraterna pratar vi inte med”. I mina ögon är det att göra skillnad på människor och att vara precis det som jag vill ta avstånd från i Sverigedemokraternas politik.
Jag tycker att du 100% rätt. Jag står långt ifrån KD ideologiskt men har inga som helst problem att samarbeta med dem, och har också så gjort, i frågor där vi är överens. Jag skulle precis som dig kunna tänka mig att samarbeta med pedofiler och mördare i frågor som vi har gemensamma ideér om. Som jag brukar säga, man skall kritisera människor för det dom gör fel och absolut ingenting annat. Eller som du så bra säger, "När en idiot säger något bra är det bra. När en vis person säger något idiotiskt handlar det fortfarande idioti".
SvaraRaderaMen det är inte att man samarbetar med SD som jag egentligen angriper i denna texten utan jag vill synliggöra att händelsen i Vällinge inte alls är ett särfall utan tyder på åsikter som det finns acceptans för i partiet.
Du pratar om att det kan finnas en aspekt som du missar. Jag vet inte om det är denna du säker men jag vill trots att jag håller med dig i sak presentera ett problem. Eftersom jag som dig tror att de flesta inte ser det som vi, de flesta tycker att en nazist skall man inte samarbeta med i några samanhang. Men riskerar att bli misstänkliggjord om man gör det. Det hände piratebay då de fått pengar av en person som också gett pengar till nån nazi-grupp trots att pb och nazi-gruppen i övrigt inte hade något med varandra att göra. Det finns också en risk att det ses som om man legitimerar hela rörelsens politik.
Ja, precis. Det är det allt handlar om. Politik är att vinna politisk makt, och det gör man genom de signaler man skickar. Signalerna är ditt medel för att ge väljarna en bild av din karaktär som är din valuta för förtroende som ger dig din röst.
SvaraRaderaFattas ett beslut i fullmäktige som gått igenom med hjälp av Sverigedemokraterna, även fast det inte innebär ens en millimeter av kompromiss mot SDs ideologi ger det en signal till allmänheten att man ändå till viss del sympatiserar med dem. ”Shit, det partiet tänker jag aldrig rösta på. De är ju kompisar med SD!”
Här har jag som politiker ett intressant vägval. (1) Skall jag låtsas att det finns konflikter som inte finns för att visa mitt avståndstagande till SD, och kanske till och med ta avstånd från hjärtefrågor eftersom SD tagit med dem i sin politik. (2) Eller skall jag välja att i frågor vi är överens samarbeta med dem jag inte gillar (SD) för att stå upp för det jag tror på – att alla människor skall ges samma värde. Men då med risk att förlora mitt jobb som politiker?
Det verkar som att samtliga (vad jag känner till) av de politiker som florerar i media väljer det första alternativet så långt det är möjligt. Men jag tror också att de flesta väljer det utan att inse valet. De tänker precis som du presenterar i din kommentar att ”den typen av människor bör man inte samarbeta”. Alltså gör de skillnad på folk och folk, vilket jag säkert också tyvärr gör i vissa sammanhang utan att känna till det själv…
Helrätt.
SvaraRaderaAlla har vi fördomar och att erkänna det är första steget till att göra något åt det. En fördomsfri människa existerar inte. Personligen älskar jag att få mina fördomar motbevisade. När någon gör något som bryter helt mot vad jag trott utifrån rent ytliga saker.