Nya nörderier

I brist på bra ide på något att skriva om kommer en uppdatering på mina analoga äventyr och en liten genomgång av min nya älsklingssynth. Jag gissar att det är mycket få av mina läsare som egentligen bryr sig, jag tänkte nörda loss totalt ändå och hoppas på att nån kanske kan få ut nåt av det. Jag ska försöka hålla mig på en nivå där man inte ska behöva vara doktor i ljudsyntes för att förstå vad jag pratar om.

Senast jag skrev om mina synthar har jag för mig att jag hade min DSI Mopho, min Doepfer Dark Energy och min ombyggda Korg monotron. Sedan dess har jag en ny passion som förr eller senare var oundviklig efter att jag skaffade Dark Energyń.
Modulsynth.
Alltså en helt analog synth som man köper del för del istället för att köpa en komplett synth från start. Nackdelarna är att det är förhållandevis dyrt i inledningsskedet eftersom alla moduler är meningslösa på egen hand, det är mycket krångligare och det är högst beroendeframkallande. Man kan inte spara ljud man gjort, det tar minst 5 minuter att byta ljud och nästan allt måste kopplas med kabel i fronten eftersom det i stort sätt bara är strömförsörjning som är kopplat på insidan av synthen. Det leder ibland till att man spenderar  en kvart eller mer med att fundera över varför det inte låter över huvud taget, när man glömt eller kopplat nån kabel helt fel.
Fördelarna är att ljudet är mycket svårslaget, det man bygger blir på vissa sätt helt unikt och man kan bygga ut den i oändlighet om man så vill. Istället för att spara i 10 år för att kunna köpa den där monstersynthen man vill ha kan man bygga den bit för bit och tidigt ha en fungerande grej som låter riktigt bra. Och konceptet med analoga moduler gör att systemen lämpar sig för att själv uppfinna och moddifiera.

Än så länge har jag kommit upp i tio moduler vilket redan gjort det till en riktigt trevlig liten varelse. I praktiken är det fler moduler när jag väl arbetar eftersom Dark Energyń blir som en del av systemet. Den består ju egentligen av ett antal moduler som Doepfer valt ut och byggt en synth av. Den är vad som kallas semimodulär vilket innebär att den delvis kopplas på utsidan och kan kopplas ihop med andra modulära eller semimodulära prylar.
Vi tar en liten genomgång på vad det är jag har i mitt rack än så länge.
Det kanske inte är det pedagogiskt bästa ordningen men av praktiska skäl börjar vi från vänster uppifrån. Ordningen på modulerna i racket beror bara på vad jag tycker är enkelt när jag jobbar.

A-119 Ext. In.
Det är en ingång för externt ljud och en envelopefollower. Inte nog med att den har en ingång med en normalstor teleplugg till skillnad från de pyttiga 3.5 millimetarna det är över allt annars i systemet, den har också en inbyggd ljudförstärkare samt att den, som namnet insinuerar, omvandlar insignalen till CV-Gate och CV-Envelope. CV är en förkortning på Controlled Voltage. Man använder volt för att styra ett värde där t.ex 0 Volt är min, 5 Volt är max och flytande skala där emellan. Mer om CV/Gate och Envelope kommer.

A-130 VCA:
Voltage Controlled Amplifier vilket kan sammanfattas som en förstärkare som går att kontrollera med CV. Den kan ta emot två ljudkällor samtidigt samtidigt och bland dem innan den skickar ut ljudet igen samtidigt som man styr volymen på utvolymen via CV. I sig inte så rolig men nödvändig för att reglera när ljudet ska låta och inte. Utan en VCA skulle ljudet låta konstant oavsett om man håller nere en tangent eller inte.

A-110 VCO:
VCO står för Voltage Controlled Oscillator. En oscillator är något som skapar en svängning, en oscillation, i spänningen på en krets. I detta fallet använder man svängningen för att få högtalarna att vibrera och bli ljud. Visst det går genom massa annan bröte innan svängningen når högtalarna men det är principen. Det är här ljudet skapas. Alla andra enheter är till för att förvränga och styra det på olika sätt.
Eftersom ljudet regleras av VCA:n låter som sagt oscillatorn konstant. Det man styr på den är vilken ton den ska låta. Efter man tryckt ner en tangent  håller oscillatorn den tonen tills man trycker ner en annan tangent.
Vågenformen från oscillatorn kan ha olika former och det låter på olika sätt. Det finns sinuskurvan som är en symetrisk mjuk svängning upp och ner. Kända exempel på den är tonen i telefonen eller testbilden. Ett väldigt mjukt ljud.
En vanlig vågform är sågtanden som går uppifrån och ner för att hoppa upp igen och börja om. Den blir mycket vassare i tonen med sina skarpa kanter i vågen.
Min VCO har en Sågtand, en pulsmodulerad fyrkant, en triangel och en sinuston. Vågformerna har var sin utgång så jag kan faktiskt välja att köra mer än en av dom samtidigt för ett fetare ljud.

A-121 VCF2:
Mitt multimode-filter. Ett filter kan man säga är något som beskär ett ljud. Kapar ljudets frekvenser, uppifrån diskanten, nerifrån basen eller på andra mer komplicerade vis. Detta filtret kan filtrera på fyra olika sätt men jag använder det mest som ett highpass-filter. Alltså ett filter som låter de höga frekvenserna i diskanten passera men beskär ljudet nerifrån basen.
Och just det. VCF står naturligtvis Voltage Controlled Filter.

A-122 VCF3:
122:an är ett Lowpass-filter. Det gör alltså tvärt om mot highpass-filtret och beskär ljudet uppifrån. Det är detta filer som är det "normala". Det är det som sitter i princip alla synthar och som man hör jobba på ljud i princip all electronisk musik. Det är det som gör att låter sådär som att ljudet vrider sig självt och sådär svårförklarligt snyggt men för att få den effekten måste man också ha till något som kallas för resonanse, Q-filter, peak m.m. Det är lite krångligt att förklara så jag går inte in på djupet på det här men det är en viktig del i ett bra filter. Men man kan enkelt säga att det gör att filtret inte bara skär bort utan också lägger till något till ljudet.
Det finns olika sätt att rent praktiskt bygga olika filter på och det färgar ljudet på olika sätt. Just detta är byggt som filtren i de klassiska Oberheim-syntharna vilket ger ett varmt och mjukt ljud. Tillsammans med Highpass-filtret kan jag med detta helt kontrollera var mitt ljud ska befinna sig i frekvensregistret. 

Efter sista modulen kan man ana kretskortet där modulerna får sin strömförsörjning. Kortet kan också i vissa fall kommunicera Gate- och Note-signal.

Och på undre raden från vänster har vi:

A-190-2 Midi CV/G Inteface:
Man måste ha något slags midinterface till det hela. Midi kan sammanfattas som digitala noter och det är det min dator skickar ut. Det berättar när instrumentet ska spela en ton, vilken ton det ska spela och hur länge det ska spela den tonen. Midi uppfanns i början av 80-talet och konkurrerade snabbt ut CV som styrsystem för synthar.
Men CV är av olika anledningar fortfarande standard när man kommer till de coola analoga syntharna
Vad A-190-2 omvandlar midi-signalen från datorn till olika slags CV-signaler och skickar ut det på fem separata utgångar.
Gate, Note, Pitch, Velocity och Control.
Gate signalerar att det ska vara ton på och används ofta för att trigga olika saker i modulsystemet. Note berättar vilken ton oscillatorn ska spela. Pitch styr Pitch-weel vilket är det ena av de två hjulen på vänsterkanten på vissa klaviatur. Velocity är hur hårt man slår på tangenten och control är det andra hjulet till vänster som brukar kallas modulation-weel.

A-140 ADSR:
Attack, Decay, Sustain, Release är ganska mycket vad det låter som. Denna enhet skickar när den triggas en signal till min VCA för att, enkelt uttryckt, reglera hur långt ljudet ska vara. Från ett kort blipp till ett långt svep. Om det ska stegra sig långsamt eller om de ska slå på fullt från start. Det går naturligtvis att skicka ADSR eller envelope som det ofta kallas till lite vad som helst, det är ju charmen med ett modulsystem. Jag kan låta en envelope styra filtret eller kanske låta den bestämma hur blandningen på de två ljudkällorna i VCA:n. Vad som helst kan styra nästan vad som helst.

A-148 Dual sample and hold:
Det är här en lite knepig modul så jag säger inte så mycket om. Den tar emot en signal för att frysa den när den får en triggsignal från t.ex en gate. Den håller signalen frusen tills den får nästa trigg. Den frusna signalen skickar den ut på en annan utgång. Om ni inte förstår är det lugnt, det är överkurs. Men den är väldigt rolig.

A-180 Multiples:
En mycket enkel sak. Den delar helt enkelt upp en signal till tre andra eller blandar tre signaler till en. Den multiplicerar in och utgångar kan man säga.

Hembyggd pryl:
Till sist en hembyggd liten sak jag fick klart igår. Den blandar två signaler till en och ratten styr blandningen. Man kan även använda den till att pannorera en signal, då styr ratten i vilken grad signalen ska pannoreras mellan de två utgångarna.


Det var den genomgången. Grattis till er som lyckats ta er hit och skulle nån av er ha några frågor svarar jag glatt. Men jag har en känsla av att texten till slut fick en målgrupp på noll, de som är intresserade nog att läsa så här långa texter på ämnet men ändå inte lyckats lära sig nånting om det. Nåja, detta lär inte bli sista inlägget om min studio.