Jag har haft en hel del att tänka på och göra på sista tiden så det har inte blivit något bloggande av. Det finns en del kommentarer jag inte svarat på osv vidare men jag ska försöka ge mig på det nu.
Men tokigt jävla nog om det och till själva inlägget. Rubriken kan låta underlig med tanka på att den komer från en person som säger siga vara mot rasism och brinner föra att göra musik, och visst har jag spetsat till det men jag ser ändå ett samband.
Vad som är en förutsättning för att kunna spela musik, och även ryckas med av den, är kunna se mönster. Att kunna känna av mellanrummen av tidigare taktslag och förutse när nästa skall komma. Hänga med i takten och på ett vidare plan också i ackordföljder och mellodier.
Det är det som är IQ. Att kunna se mönster för att förutse konsekvenser. Vilken är den logiska följden? Människan är som de flesta andra djur stenhårt programmerade att upptäcka mönster för att lära sig av situationen och kunna undvika farliga situationer och lösa problem. Vi kanske kan dra mer avancerade slutsatser än djur men instinkterna är de samma. Det, antagligen tillsammans med vårt utvecklade språkcentra, har gett oss vårt sinne för musik.
Men det har också en mörkare sida. Det är bland många andra faktorer detta som gör oss till rasister. Går man på stan och tycker det känns hotfullt med ett invandrargäng säger våra instinkter oss att vi ska passa oss för att hamna i den situationen i framtiden. Har man en kompis som blivit rånad av en invanrdrare och en annan som hamnat i bråk med en så säger vårt sinne för att hitta mönster oss att vi ska bli rasister. Om man råkar ut för samma sak från nån av samma "ras" som än själv letar man efter andra gemensamma nämnare i förövarna. Stadstillhörighet, klädstil, politisk åsikt osv. Vi letar etfer mönster hela tiden varken vi är medvetna om det eller inte.
Nu menar jag naturligtvis inte att vi skall kapitulera för rasisten i oss utan använda hela vårt intellekt och avslöja våra egna för hastigt dragna slutsatser. För det är just det rasism och fördommar är. En allt för hastigt dragen slutsats grundad på tidigare upplevelser och ett upplevt mönster som inte alls behöver gälla i det enskilda fallet
Lite för långsökt för mig men du kanske har rätt, i alla fall att förhastade slutsatser är grunden till fördomar. Men som jag hörde någon säga: "fördomar kommer alltid från en liten sanning"
SvaraRaderaKul att du är tillbaks!
Jag håller med om att mitt resonemang är lite långsökt och tillspetsat men jag menar att fördommar och rasism till viss del beror på vår förmåga att se mönster. Det är samma förmåga som får oss att uppskatta musik men någon större slutsats försöker jag inte dra av det. Jag tror inte för en sekund att musiker skulle vara mer rasistiska. Faktum är att jag tror att det kan vara tvärt om men det har med helt andra saker att göra. Min resnonemang kan på inget sätt helt förklara rasism utan är bara en del i pusslet.
SvaraRaderaAtt säga att det finns en liten sanning i varje fördom är väl lite samma sak som att säga ingen rök utan eld vilket jag tycker är en väldigt farlig väg att slå in på. Det kanske är sant att t.ex många kvinnor är mer fixerade vid att skaffa barn än män över lag. Det är statestik och inte en fördom. En fördom blir det när man utgår från att en kvinna är fixerad vid bäbisar bara för att hon råkar ha fitta. Att säga att det finns en liten sanning i varje fördom är att ursäkta slutsatser dragna om individer. Ingen rök utan eld är något som gärna följs av uttalanden som "jag är inte sasist men..." Alla förtjänar att dömas utifrån riktiga bevis och utifrån just deras handlingar och inte ryktesspridning.
Du, Joakim, är bättre än att ta till dig smygrasistiska argument. Du har som alla andra mängder av fördommar men till skilnad från många andra vågar du ifrågasätta dina egna ideer. Det ger dig förmågan att sticka hål på dina egna förhastade slutsatser. Använd den förmågan. Själv älskar jag att få mina fördommar motbevisade. Det ger mig hopp om människan.
SvaraRaderaNär jag läste rubriken tänkte jag: Grön är något på spåren…
SvaraRaderaBegreppet musikalitet mäter hur pass goda förutsättningar man har att musicera. Jag är dock fullständigt övertygad om att nästan alla människor har goda förutsättningar att musicera. Tyvärr har ordet musikalitet av någon anledning högst felaktigt fått människor att tro att de saknar förutsättningen att musicera! ”Nej, jag är omusikalisk förstår du, så jag kan inte sjunga.” Detta är bullshit! Effekten skulle kunna liknas vid en pålagd inåtvänd rasism där man tar ifrån sig själv möjligheten till sitt eget musicerande på grund av en tanke som inte är sann!
För att ta ett ännu värre exempel: tänk dig en musiklärare som på löpande band, år efter år, ger vissa av sina elever ett falskt brännmärke i hjärtat att de för allt i världen aldrig bör ägna sig åt musik. Ofta beror det endast på att eleven inte har teknisk kontroll nog att hantera sina stämband i den grad att han/hon kan sjunga rent enligt vår västerländska tonalitet. Det säger ingenting om elevens förmåga att musicera. Skall man ta en parallelljämförelse kan man likna det musikläraren gör vid en idrottslärare som säger till en ung grabb: ”Du bör aldrig mer ägna dig åt fysiska aktiviteter, för du är oförmögen till det”, efter att han missat bollen när han försökte sparka iväg den. Det vet vi alla att det är skitsnack.
…Men detta är inte det resonemang du för i din artikel. Det är säkert så som du säger att vår förmåga att se samband är en förutsättning för att kunna vara rasist. Därmed inte sagt att vi är rasister per automatik eftersom vi är musikaliska, eller? Jag undrar om jag förstår dig rätt. Anser du att förutfattade meningar är av ondo?
Jag tycker inte att rädslan för invandrargäng nödvändigtvis behöver vara rasistisk. Att vara rädd bland människor som jag upplever främmande är inte rasistiskt i sig, tänker jag. Förutfattade meningar har vi ju om alla. Och det är helt naturligt och gott. Det vore orimligt att begära att jag har ”rätt” uppfattning om alla människor. Det onda gör jag när jag låter min förutfattade mening bli skäl nog att behandla någon illa. Eller om jag inte är beredd att ifrågasätta min uppfattning när personen det berör ber om det och att jag därför särbehandlar personen på ett dumt sätt. Att någon undviker mig i en gränd för att de är rädda för mig som främling är inte att jag blir dumt särbehandlad. Jag syftar snarare på situationer som att jag exempelvis skulle bli nekad att gå på bio för att de ”vet” att alla kortklippta killar i 25-årsåldern är gapiga och högljudda personer, trots att jag för stunden är lugn och ser städad ut.
Jag fick en intressant tanke… Risken finns att jag blir gapig och högljudd när jag protesterar mot den befängda uppfattningen att jag inte skulle kunna sköta mig i en biosalong. När biljettkontrollanten då hör mig illsket protestera tycker de sig få bevis för sin ståndpunkt. På så sätt bidrar jag själv till att biljettkontrollanten bibehåller sin felaktiga förutfattade mening om mig som grundar sig på hans uppfattning om kortklippta killar i 25-årsåldern. Min slutsats blir att ansvaret också är mitt, att hjälpa den som har en felaktig uppfattning om mig genom att visa hur jag är. Det rasistiska är om den personen jag vill visa mig för stänger ögon och öron. Därför ligger inte rasismen i den förutfattade meningen i sig, utan i min ovilja att ifrågasätta den, tänker jag.
Nej, jag tror inte för en sekund att rasister är mer musikaliska. Jag säger inte heller att detta skulle vara hela svaret på varför folk blir rasister, bara en av flera faktorer. Och jag håller med dig, att vara rädd för ett invandrargäng gör dig inte nödvändigtvis till rasist. Alla har fördommar, det är när du inte vågar ifrågasätta din fördommar och din magkänsla som du riskerar att bli rasist.
SvaraRaderaÄven om du avvek från ämnet rejält tycker jag du har helt rätt. Jag tror att alla kan lära sig att spela och komponera. Det absolut enda som behövs är att ett intresse. Jag får ibland höra att jag är duktig på musik men jag ser mig inte alls som mer begåvad än medlet men jag har hållt på länge och tycker det är lätt att lära mig nåt som är så helvetes roligt. JAg uppmanar alla som vill att göra musik då jag tror att det bortsätt från att det är en givande hobby också är väldigt nyttig hjänrgympa. Vad du säger om musiklärare håller jag också med om. Elevens musikalitet bedöms oftast utifrån dess förmåga att sjunga i den perioden i elevens liv då den går igenom målbrottet. Helt absurt. Jag tror att många har blivit sängkta av sin musiklärare och inte vågar testa musik trots att de egentligen skulle vilja. Man kan hävda att vissa har en fördel då bara vissa föds med absolut gehör. Det har länge varit en vedertagen sanning att det inte går att öva upp. Men nu menar en snubbe i staterna att det visst går och lär ut det i seminarier så kanske inte heller det är sant. Jag har seminareirna på mp3 och de jag gått igenom har ökat min tonsäkerhet avsevärt. Att tips till alla er som vill få bättre gehör. Är det någon som vill ha tag på den är det bara att höva av sig.
Var får jag tag i dessa seminarier?! Jag vill lyssna på dem!
SvaraRaderaDet finns två seminarieserier, en om absolut gehör och en om relativt gehör. Alltså att känna igen hur toner ligger i förhållande till varandra. Kunna plocka isär ackord i huvet och så vidare. Jag har dom som mp3 och kan bränna ut dom på en skiva och ge till Jocke. Man får lära sig att lyssna på toner på ett helt nytt sätt och det ingår övningar också naturligtvis. Det är ingen mirakelkur utan kräver lite arbete. Men håller man på med musik kan det vara mycket väl spenderad tid men när man lyssnar på den kan det låta lite newage-flum men det får man ta.
SvaraRaderaGör gärna det! Bränn dem så jag får dem via Joakim. :)
SvaraRaderaVisst, inga problem.
SvaraRaderajag har tappat bort mina i o med byte av dator. Är oxå intresserad att få över dom via usb att ta med mig hem... + "rockcover-enmanna-synthbandet" om du vet ilket jag menar:)
SvaraRadera