söndag 15 november 2009

Jakten på Higgs återupptas

Nu hör man inga domedagsprofeter som yrar om schweiziska svarta hål men trots det startar åter den gigantiska partikelacceleratorn i Cern. En stor dag för vetenskapen men en vardag för de flesta. Förra gången de drog igång den skrek domedagsprofet utan minsta koll på fysik på att den skulle bli jordens undergång genom att riva hål i rymden.
Under många år har forskare letat efter den hemlighetsfulla higgspartikeln som de hoppas skall avslöjja sig om man bara krockar två partiklar i riktigt tokig jävla hög fart. Det har inte funkat hittills så vi har byggt större accelerator för att få hårdare krock. Känns som vi utforskar universum som grottmänniskor med träklubbor. Ugg, inte funka, slå hårdare.

Vad är det som gör just denna partikel så intressant så att forskare tävlat i årtionden för att hitta den?
Ända sedan ellimentärpartiklarna hittades har man undrat vad det är som ger dem sin massa, sin vikt. Varifrån kommer massa? Det är inte så självklart som det faktiskt låter. Alla partiklar har inte har någon vikt, det förkommer ofta att till synes identiska partiklar har olika vikt och att mattematiken inte stämmer när man delar upp atomer.
Vikten, eller snarare gravitation, är den kraften i universum som vetenskapen vet allra minst om. Gravitationen är i själva verket också, som nästan allt annat, en partikel som "kommunicerar" gravitationen genom rymden. Den kallas passande nog graviton. Gravitationen är fruktansvärt svag i förhållande till alla andra krafter man känner till. Gravitonen har vid undersöknngar visat sig bara existera en bråkdel av tiden. Övrig tid befinner den sig någon annanstans eller finns bara inte, det är faktiskt ingen som har nån aning. Mycket mystiskt. Det är också gravitationen som ständigt jäckade Einstein, Hawkings m.fl. som försökt finna M-teorin. Teorin som sammanfattar alla krafter i en enda formel. Man har nu fått dem alla utom just gravitationen på plats. Därför är acceleratorn en så stor sak.

Enligt Peter Higgs teori hade ingenting någon vikt precis efter big bang. Inte förrän bråkdelen av en sekund senare, när universum svalnat lite, bildades ett fält som döpts till higgsfältet. Fältet expanderade med universum och även om vi inte ser det så har det invärkan på all materi, inklusive oss. Partiklarna klibbar liksom fast vid fältet. Olika partiklar klibbar fast olika mycket och hur tunga dom är står i direkt relation till deras klibbighet. Jag har fattat det som att det egentligen inte är partiklarna i sig som är klibbiga utan higgspartikeln som. Man tror att den är mindre än de andra och sitter fast på dem samtidigt som de fäster vid fältet. Att finna dem skulle bevisa teorin och garrantera Peter Higgs ett nobelpris.



Peter Higgs i den nya acceleratorn

Peter Higgs föddes 1929 i NewCastle men växte upp i Bristol. Han var sjuklig i ungdomen och kom efter i skolan men fick hjälp av sin idol, fysikern Paul Dirac. Han hjälpt Peter som snart specialiserade sig på mattematik vid Kingś College i London. Därefter gick han vidare till universitetet i Edinburgh. Där blev han som många innan honom nyfiken på en av universums gåtor.

Men alla inom den teoretiska fysiken tror inte på Higgspartikeln. Stephen Hawking har satt en hundring på att man aldrig kommer hitta partikeln. Han tror inte att den finns. Det hade varit intressant att höra varför han tror att saker har massa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bara fegisar och får utan åsikter låter bli att lämna kommentarer. Det är helt okej att vara hur hård men vad som helst är inte acceptabelt. Jag förbehåller mig rätten att ta bort kommentarer som blir allt för fördomsfulla eller hatiska.