Här har vi ett praktexempel på någon som inte bara röstade utan gick med i ett parti när han egentligen borde suttit hemma på valdagen. Han kunde iaf ha läst på lite.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article7675910.ab
Att bli överraskad över att Moderaterna inte bedriver en politik som gynnar de sjuka och arbetslösa är faktiskt mer än lovligt dumt. Det är och har alltid varit ett parti för de rika, friska och lyckade människorna. Ett parti för klyftor inte emot.
Jag har synpunkter på din design. Det är ansträngningskrävande att läsa den grå texten mot den bitvis gråa bakgrunden.
SvaraRaderaNice! Jätte kul att du åtminstone har fixat LITE med designen :)
SvaraRaderaTack för synpunkterna. Jag är inte själv nöjd så jag ska ta till mig det. Det är tänkt att bli en annan bakgrund. Måste bara göra en. Kanske om en stund.
SvaraRaderaRent journalistiskt var det en riktigt dålig artikel fylld med åsikter men tom på fakta sånär som på att han faktiskt själv torts allt hade behandlats väl av försäkringskassan.
SvaraRaderaEn kostig typ, dum eller ej, i en tragisk tidning får jag väl hålla med om att det var.
Jag såg inga journalistiska problem med artikeln. Artikeln handlade om en person som tagit ett beslut baserat på hans åsikter. Då är hans åsikter av högsta journalistiska intresse och ska man skriva om händelsen måste hans åsikter få komma fram. Han pratade om sina upplevelser, alltså inget man kan göra en faktakoll på.
SvaraRaderaDu får nog ta och läsa på lite om journalistik. Eller du kanske hade velat att man strök hela artikeln? Är det inte viktigt att en medlem i det största regeringspartiet lämnar i protest för att han känner sig lurad och för att han itne tycker att partiet motsvarar det som det utger sig för att vara? Du vet lika väl som jag att moderaterna gjort en rejäl insatts för att byta retorik och förskjuta ords betydelse. Det är det han känner sig lurad av. Inte konstigt, han är nämligen inte ensam. Bara för att du inte håller med honom gör det inte till dålig journalistik.
Vad är det som är så tragiskt med tidningen då? Jag anar att du inte heller på denna punkt har riktigt koll på svensk journalistik. Utan aftonbladet skulle svensk journalistik vara mycket fattigare och framför allt mer likriktad. Fast du gillar kanske bara den likriktade borgerliga pressen?
Vad gäller journalistik så erkänner jag att jag är en lekman. Kanske borde jag ha mer förståelse för skribenten då han också är en. Vidare ser jag att artikeln publicerats under Debatt och visst det är väl den rätta platsen för personliga åsikter. För att undvika en total pudel får jag väl ändå försöka motivera min kritik. Han lämnar alltså partiet för att de bedriver en politik som bara gynnar de framgångsrika friska. Han nämner dock ingen fakta som stöd för detta utan skriver istället att han själv av något underligt anledning får man tro ändå blev väl bemött. Underligt.
SvaraRaderaVad gäller tidningen är det först och främst nätupplagan jag kritiserar. Problemet är väl att de blandar seriositet med ren dumhet. Troligtvis för att locka läsare. Om den svenska journalistiken står och faller med Aftonbladets nätupplaga, ja då är det verkligen kris.
Jag påstår inte att jag är något vidare journalistiskt insatt, jag är ödmjuk inför detta och får således hålla mig till bloggandet. Men ska jag förbjudas kritisera proffsen? Kanske gjorde jag fel som använde ordet "journalistiskt". Skulle jag bytt ut det mot "skrivmässigt sätt"?
Allt jävla bjäfs om bantning och vad kändisar gjort och inte gjort i AF:s nätupplaga kan jag också irritera mig på men till den kattigorin hör knappast denna artikeln. Det är en debattartikel om något mycket väsentligt i valtider.
SvaraRaderaJag förstår fortfarande inte vad som är fel med artikeln? Hur är den skrivmässigt fel?
Självklart ska man inte själv behöva vara journalist för att kunna kritisera texter men jag tror inte att det är där skon klämmer. Jag tror inte att du gillar innehållet.
Vad gäller bristen på fakta håller jag inte med. Han ger exempel på saker som bevisar hans tes.
"Men när jag visat på de sociala problemen partiets politik leder till så har jag bemötts av en arrogant tystnad. Det är skillnad på vad som sägs och vad som görs, och det ska vi inte prata om i partiet. "
Det är just diskrepansen mellan partiets image och vad det i praktiken gör som Lars angriper. Han påstår också att det är fullt medvetet. Att hans exempel är förstahandsupplevelser ser jag inte som nåt problem i en debattartikel. Han var ju faktiskt aktiv medlem i partiet.
"Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas. När jag påtalat skillnaden mellan partiets budskap och dess politik bemöts jag med att jag inte har ”de rätta karaktärsegenskaperna” för att vara moderat."
Gillar du inte det han säger får du väl plocka fram argument för att han har fel eller ljuger. Inte angripa textens kvalite.
Jag har aldrig påstått att svensk journalistik står och faller Aftonbladet även om svensk journalistik ligger ganska illa till. Om du tar dig en titt på ägarförhållanden i svensk media inser du att även om vi har fler informationskanaler än nånsin har vi färre källor än på mycket länge. Jag brukar vid stora händelser titta på vem som publicerar vad och när och då ser man att ägarförhållandet spelar roll även vid nyhetsjournalistik. Aftonbladet är en av få, nät som papper, som sticker ut och samtidigt är en seriös nyhetsredaktion. Man kan med andra ord inte avfärda tidningen som en kvällsblaska som gt och expressen.