Ismerna

Ska man ge sig på de olika ismerna. Det kanske man ska? Hmmm. Vilka e det som finns nu. Från vänster har vi; anarkismen, syndikalismen, kommunismen, socialismen, liberalismen, konservatismen, fascismen, nationalsocialismen. Feminismen får vi väl stoppa in där nånstans också. Det var väl alla va, eller?

Anarkisterna, syndikalisterna och en hel del kommunister kan man bunta in i tokvänstern. Dom vars engagemang bygger på aggression, dom som lika gärna hade kunnat hamna bland nassarna. Visst finns det en del idealister bland dom också men där har den röda romantiken totalt gått över styr. Det är ett sant nöje att läsa deras tidningar där varje artikel kan läsas som ett brandtal från statarnas barrikader De vägrar blint blint se att världen vuxit ur Marx teorier och stränga indelning i klasser. Jag menar inte att vi skulle lyckats ta död på klassamhället men det ser inte ut som Marx beskrev det med vattentäta skott mellan kapitalister och det rättslösa proletariatet

Övriga kommunister och socialisterna buntar vi också ihop för enkelhetens skull. Det är här jag väljer att placera marxismen. För jag tror Marx själv var rätt sansad hade absolut inte gillat Starlins Sovjet eller Maos kulturrevolution. Men hans teorier bygger på grova förenklingar av hur världen fungerar. Hans tankar utgår ifrån att världen är homogen, att problemen arbetarrörelsen har att överbrygga är de samma i hongkong som i Zimbabwe.
Även i denna gruppen, bland socialdemokrater och liberala vänsterpartister finns det fortfarande många som lever kvar i retoriken och romantiken från 50- och 60-talen. Som har så mycket prestige investerat i allt från sakfrågor till ideologi att de inte vill flytta sig en politisk centimeter oavsett hur mycket det världspolitiska läget förändras.

Liberalismen är den moderna tidens kapitalism, marknadsfundametalister som tror att avregleringar, skattesänkningar och privatisreingar är lösningen på alla problem. Som tycker att marknaden är viktigare än nånting annat. De tror att marknaden kan rädda miljön, råda bot på fattigdom och bota alla sjukdomar Alla problem man kan påvisa med marknadsekonomin förklarar de bort med att marknaden helt enkelt inte är fri nog. För att befria marknaden har de inga problem med att offra de människor som blir bortrationaliserade från sina jobb , får sina löner dumpade eller utan hem på den syniska bostadsmarknaden.

Konservatismen kan väl kort och gott sammanfattas med: Det var bättre förr. Det var bättre när Patron var patron och statare var statare. När kvinnan visste sin plats och när homosexualitet var en mycket pinsam sjukdom. Konservativa grupper har historiskt motsat sig varje förändring till vad vi idag förknippar med ett civiliserat samhälle. Allmän och lika rösträtt och rösträtt för kvinnor, mänskliga rättigheter, subventionerad sjukvård och socialt skyddsnät
Bland de konservativa i Sverige hittar vi Moderaterna och KD men man skulle kunna hävda att Sverigedemokraterna faller in där nu för tiden. De vill ju ha tillbaka det gamla Sverige. Jävla tossar, som om det skulle gå att frysa ett årtal. Som om det fanns en tid innan landet påverkades av utländska influenser. Det mesta vi betecknar som svenskt är vid någon punkt importerat.

Skillnaden på fascism och konservatism är inte så stor. Fascismen vågar säga rakt ut vad konservativa viskar. "Det är skillnad på folk och folk". Vissa är lämpade att leda och bör ha mer makt och resurser medans massan inte förstår sitt eget bästa och mår bäst av att ledas med fast hand. Hålls inte pöbeln på mattan kommer den ta över och antagligen sabba planeten.

Nationalsocialismen tar ytterligare ett litet steg. När nassarna säger folk och folk syftar de på ras men annars är det samma sak. Vissa bör leda och vissa bör bli ledda. Håller inte vi andra raser på mattan kommer de förtrycka oss och antagligen sabba planeten. De har mot all vetenskap fått för sig att det skulle finnas någon beteendemässig skillnad på raserna. Faktum är att enligt vetenskapen är inte skillnaden mellan oss och afrikaner eller kineser tillräckligt stor för att man ens skall kunna prata om raser. Vi är mer som schäfrar i olika färger än schäfer och tax som verkligen är olika raser.

Sen var det ju det där med feminismen. Jag kunde inte enas med mig själv var den skulle hamna på höger-vänster-skalan så den får hamna sist. I Sverige hamnar de flesta aktiva feminister bland vänstern och ibland tokvänster. Det är väl tokvänsterna feminister som konstigt nog ofta är de största sexisterna. Bara det faktum att man har penis gör att man i deras ögon blir ett världsproblem och potentiell våldtäktsman. Inte konstigt att män inte vill ta i rörelsen med tång. Men det finns människor längs hela skalan som betecknar sig som feminister. Det är väl feminismens största problem, den är så luddig så att vem som helst kan ha sin lilla version. Vissa säger att det är feminism att få stanna hemma med barnen och vissa att om bara kvinnor fick mer makt skulle all svält, alla krig och all miljöförstöring sluta ögona bums. En mycket förvirrad ism med andra ord.

Det var en snabb genomgång om hur jag ser på de olika ismerna men jag utelämnar tills vidare vad jag betecknar mig som. Fegt kanske ni tycker men det skiter la jag i. Som Linda Skugge ser jag ingen som helst anledning till att jag ska behöva stå till svars för vad jag skrivit. Skämt och sido så bör vi nog lämna det åt en annan gång. Det vill jag ha mer plats för och då skulle inlägget bli mer av en roman än vad det redan är. Det är ju ingen ide att skriva längre än vad folk orkar läsa.