jag tycker det är en befogad fråga. I debatten hörs ofta kvinnor som beklagar sig över att staten förvägrar dem hjälp mot deras barnlöshet och i detta fallet att inte få hjälp med ett andra barn.
Jag har full förståelse för att barnlöshet kan vara ett personligt trauma för den som mer än något annat vill ha en liten. Jag vill inte förringa den smärta men jag tycker faktiskt inte att det är en mänsklig rättighet att få barn. Jag kan sträcka mig så långt som att det är en mänsklig rättighet att ha föräldrar. Därför borde det första alternativet för staten att då hjälpa de önskande tu att adoptera en unge.
Jag ska inte sticka under stol med att detta för mig också är grundad i en djupare politisk övertygelse. Jag anser att jorden är överbefolkad. Klimatförändringar, utfiskning och miljöförstöring beror lika mycket på att vi är för många som hur vi lever. Vi måste bli färre och inte fler.
Eftersom jag är emot att vi börjar skjuta av folk letar jag efter mer humana metoder. Min slutsats är att det är en logisk början att sluta hjälpa barnlösa att skaffa ungar och ett naturligt steg två är att bara ge barnbidrag för första barnet.
Kan inget annat än att hålla med är min första reaktion. Men så tänker jag på alla i min närhet som fått hjälp och då är det inte lika självklart längre. Men det klart, de har alltid varit par.
SvaraRaderaMed min erfarenhet som tvåbarnsfar kan jag dock meddela att barnen växer och deras "gullighet" kompletteras med tiden av andra egenskaper som gör att man som förälder ibland kan känna sig otillräcklig, och då tar ändå min fru, barnens mor, ett ännu större ansvar.
Naturen har gjort det så lätt för vissa att bli på smällen vilket kan ge barnen vilka idioter till föräldrar som helst. Många av de som inte kan skulle säkert kunna bli mycket bättre just för att de verkligen är engagerade. Jag tänker till exempel på homosexuella. Har svårt att bestämma mig för en egen åsikt där men är inte alls negativt inställd längre.
Men Niklas, du håller ju med om att vi är överbefolkade. Nånstans måste det till ett svårt beslut. Antingen att låta folk gå barnlösa eller att börja skjuta av folk, alternativt bestämma att vi kör på tills det rasar för alla. För mig är valet mycket enkelt.
SvaraRaderaAngående ditt avslut kommer jag tänka på talesättet. "En idiot kan uppfostra ett barn, det händer varje dag."
@Niklas: angående ,"Naturen har gjort det så lätt för vissa att bli på smällen vilket kan ge barnen vilka idioter till föräldrar som helst. Många av de som inte kan skulle säkert kunna bli mycket bättre just för att de verkligen är engagerade"
SvaraRaderaSå jävla sant!
Jag tycker att homosexuella skall få adoptera, men de får man ju göra i Sverige också så vitt jag vet, inte alla länder som vill lämna ut barn till homosexuella dock. De måste va bättre att växa upp med två föredrar av samma kön än att inte ha några föräldrar alls. Så vitt jag vet så finns det inget som tyder på att barnet skulle fara illa av det. Sen håller jag även med om att man istället för att försöka hjälpa till med att få egna barn till dem som inte kan få bör i första hand rikta in sig på adoption ist. Inte bara pga. överbefolkning utan även för de föräldralösa barnens skull
SvaraRaderaÖverbefolkning är ett dilemma, det är sant. Men resultatet av att vi i väst kan erbjuda in vitro behandling är nog tämligen försumbar. Jag skulle istället föreslå bistånd i form av pensionsfonder till de vuxna som väljer att hålla födslotalen låga i de delar på vår jord där dessa ändå inte går att föda.
SvaraRaderaJag vill inte koppla frågan till överbefolkning utan ser detta som en egen fråga i sig. Har man rätt till barn?
SvaraRaderaMitt svar är nej. Däremot har man rätt att få vård för sin ohälsa. En frisk människa kan skaffa barn. Så det man har rätt till är att vården avsätter rimliga resurser för att återställa/återskapa ens förmåga att kunna skaffa barn. I de fall detta är omöjligt är det djupt tragiskt, men inget som ska ges speciella åtgärder för att säkerställa en rättighet. Adoption är för vissa en möjlighet.
@Fredrik: Att se på barnlöshet som en sjukdom ger saken en lite annan infallsvinkel men det räcker inte för mig. Eftersom jag har förståelse för de drabbades smärta är det redan ett val mellan två onda ting där jag ser överbefolkningen som det ondare.
SvaraRadera@Niklas: Pension är ett sätt att begränsa befolkningsexplotionen som har visat sig väldigt effektivt och det genomför jag mer än gärna. Men jag anser inte att det räcker. Vi måste blir färre, inte bara begränsa vår tillväxt.
Om en människa kan få tillbaka sin förmåga att kunna föda barn då tycker jag att den ska få det oavsett hur många vi är. Man skulle kunna slå ihop överbefolkningsproblemet med hälsovårdsfrågor och sluta vaccinera folk. Det gör jag inte. Jag håller även isär dessa två frågor.
SvaraRaderaMenar du GRÖN att du vill reglera vilka som ska få skaffa barn? Nej, du menar väl att du vill reglera hur många människor vi är på jorden. Frågan är hur vi i så fall gör det på ett rättvist och hållbart sätt.
Personligen tror jag inte alls på en sådan reglering. Jag tror att det är en av de farligaste politiska linjer man kan börja gå in på eftersom frågeställningen nästan oundvikligen leder till accepterade argument att avsluta människors liv. Om vi sätter en gräns på hur många som får finnas blir alltid frågan: vilka ska bort?
Fredrik: Jag pratade faktiskt inte om att avsluta liv utan att staten inte ska skapa liv, och det tror jag att jag gjorde klart men jag fattar. Du tycker att jag befinner mig på ett sluttande plan men överbefolkningen är väl ett reellt problem, eller?
SvaraRaderaNågot måste vi göra annars gör naturen det åt oss. Naturen tar alltid hand om överbefolkning på ett eller annat sätt.
Så vad tycker du vi ska göra?
Det är ett intressant uttryck "staten skapar liv". Hur går det till? Finns det fler sätt som staten skapar liv än genom att ge vård till en infertil person så denne återfår sin fertilitet? Strömavbrott har jag hört ska öka barnafödandet också. Är det något staten jobbar med kanske?
SvaraRaderaJag har ingen bra lösning på överbefolkning. Den bästa jag känner till är att utrota fattigdomen. Rika välutbildade kvinnor skaffar minst antal barn i världen. Det bästa sättet att öka välståndet som jag känner till är äganderätt och fri marknad.
Problemet med överbefolkningen är inte att vi är för många, utan att för många vill ha en livsstil som kräver mer resurser än vad planeten har, sett på längre sikt. Det problemet kan kvarstå även om vi halverar befolkningen på jorden. Så att reglera antalet människor är ett trubbigt (och farligt) instrument.
Jag tror det är som du säger. Det är självreglerande. Är oljan slut är oljan slut. De verkliga problemen med överbefolkning är inte alltså miljöproblem som många tror, utan de internationella konflikter som uppstår när resurserna nästan är slut och nationer börjar bråka om den sista tårtbiten. Ja, det vill säga innan ny teknologi tas fram som gör att vi kan uppnå något likvärdigt utan att använda den uttömda resursen i samma utsträckning.
Varför jag ens öppnar käften och skriver kommentarer i detta blogginlägg är för att jag ser mycket allvarligt på reglering av att skaffa barn. Det är en stark övertygelse jag har: det får aldrig bli kriminellt att skaffa barn. Jag ser hur barn med en sådan lag blir handelsvaror. Du kommer in i en lite annan infallsvinkel där frågan är huruvida vi ska tillåta infertila människor att botas eller inte. Jag tycker den frågan är tillräckligt nära. Och även om den inte var det så är mitt svar fortfarande självklart: ja, de ska botas.
Sammanfattningsvis: Barn är ingen rättighet. Däremot är hälsa (fertilitet) en rättighet på samma sätt som att kunna gå är det. Och. Att skaffa barn får aldrig bli kriminellt.
Att det skulle vara internationella konflikter som tar död på massa människor istället för svält eller annat p.g.a överbefolkningen spelar väl ingen roll. Resultatet är det samma.
SvaraRaderaJag är medveten om att det är ett knepigt uttryck att staten skapar liv men jag fick inte till det på ett bra sätt. Du förstår ju vad jag menar ändå antar jag. Det känns som om jag har kommit åt en um punkt och du springer iväg lite. Jag har inte förespråkat att vi ska göra det kriminellt att skaffa barn eller att vi ska peka ut vem som ska få barn och inte så det tänker jag inte bemöta.
Jag vet att det är ett känsligt ämne och att det är svåra beslut att fatta. Men att begrava huvudet i sanden och inte göra nåt är att offra alla de liv som kommer gå åt i de framtida konflikter du beskriver. Om man vet om att något kommer hända som kommer kräva miljontals eller i värsta fall miljarder liv och inte gör nåt för att stoppa det, är man inte medskyldig då?
Du säger att det inte är vårt antal utan vår livsstil som är problemet, är du beredd att sänka din levnadsstandard till den grad som krävs eller är det dom där andra som ska stå för fattigdomen?
Jo, jo. Men rubriken på ditt inlägg är Är barn en rättighet?. Och i inlägget argumenterar du för en linje där vården förbjuds att bota infertilitet där det annars vore möjligt. Det är den delen jag vänder mig starkt emot. Det är en dålig lösning som dessutom har en så otroligt marginell effekt. Den större effekten blir snarare att vi ger legitimitet åt att använda människors hälsa och liv som medel för att nå andra mål. Människan i sig måste alltid vara det högsta målet. Så tänker jag.
SvaraRaderaMen hur löser vi problemet med överbefolkning då? Jag vet inte. Kommer du eller någon annan med ett bra förslag tänker jag stötta det.
Kan ju se mig som "ofrivilligt barnlös" eftersom jag inte lyckas träffa någon kvinna, och adoption är ju nära nog omöjligt som singel man, vet inte riktigt om jag tycker att singel kvinnor skall ha rätt till insemination, för mig är det kravet detsamma som att säga att barn är en rättighet och det tycker jag inte att det är.
SvaraRaderaHar accepterat att jag inte kommer få några barn helt enkelt, har ju inte direkt några alternativ liksom.
När man pratar om insemination för friska kvinnor som är utan man vidgar man ju diskussionen lite. Där kan jag ju inte se någon annan anledning att hjälpa dem än att säga att barn är en rättighet.
SvaraRadera