Ni som läst mig ett tag har nog försått att jag håller på med musik. Det är mitt största intresse, något jag brinner för och något jag lagt ner tiotusentals kronor på. Det är med andra ord någonting jag tar på stort allvar även om jag inte tror att det är egentligen viktigt. Inte som bostadslöshet och sociala orättvisor. Men till saken, jag har tänkt på en sak som jag upptäckt är mycket provocerande för många. De musikkritiker och musikaliska lekmän jag lagt fram min åsikt för tycker att jag är elitistisk. Det får de väl tycka då men jag anser ändå att det finns något sådant som god och dålig musik. Något som går utöver smak. Precis som med film, literatur, bildkonst osv. Då menar jag inte klassisk musik kontra popmusik eller jazz kontra dansband. Även om jazzen över lag håller högre kvalite. Det handlar om det konstnärliga värdet.
Jag vill att musik skall betraktas som annan konst. Det finns bra och dålig film, bra och dåliga böcker och bra eller dålig bildkonst och det har inte att göra med huruvida det säljer bra eller inte. Den nya tecknade barbiefilmen är det ingen som seriöst tycker är bra även om den säljer i massor och har vackra bilder. Den kan aldrig jämnföras med film som Apocalyps now som är en fantastisk och mångbottnad skapelse även om den är smutsig och stundom rent otrevlig att titta på. Ingen filmkritiker skulle drömma om att nämna de filmerna i samma mening men att jämföra Christina Aguilera och Kraftwerk är helt okej.
Jag vill att man kallar saker vid sitt rätta namn. Att prata om Brittan och Salem Al Fakir i samma program är en förolämpning mot Salem. Ingen skulle jämnställa en picazzo med en A2-plansch på mussepigg. Det ena är konst och det andra är en kommersiell bild. Mycket av vad man hör på radio och tv är den musikaliska motsvarigheten till hötorgskonst. Gråtande barn, fiskegubbar och älskande par i solnedgångar. Det är inget fel i att ha hötorgskonst på väggen eller Dr Alban i stereon, jag lyssnar också på lågkvalitetsmusik ibland, men man ska inte påstå att det är bra på allvar. Jag tittar på ren skitfilm ibland som avslappning också, men jag tror heller inte att det är i klass med Sheakspear.
För att jobba med musikjournalistik till skilnad från de andra konstarterna verkar man inte behöva ha någon som helst förståelse för det man skriver om, smak ska räcka. Jag känner inte till något fall där musikjournalister faktiskt också varit duktiga musiker vilket kanske förklarar saken. De brukar ju däremot ha spelat i nått popband i tonåren men alltid lagt av för att skriva om det istället. Ungefär som väktare är misslyckade poliser är musikjournalister misslyckade musiker.
Det är kanske det lillebrorskomplex ”populärmusik” har gentemot den klassiska musiken som ofta vill framställa sig som lite bättre och på riktigt som gör att allt ska vara okej. Diplom går ut till alla tävlande och priset går till den som är snyggast.
Nu får jag väl säga lite om vad som är god och dålig musik också. Hur känner man igen äkta vara. Svaret är att det är mycket svårt. Mycket svårare än jag kanske gjort sken av i ovanstående text. Det beror på många saker. Till att börja med måste man förstå skilnaden på artist, kompositör, musiker och producent för att kunna skilja på vad som är vad. Man bör förstå den fundamental skilnaden mellan de som skriver eget material och de som framför andras. God musik kan vara något som pressar gränser. Det kan vara något som är komplext med avancerade harmonier och rytmik men är det bara en efterapning är det inte mycket värt. Det kan vara en mycket simpel låt med en lysande ide och koncept. Det kan vara rent instrumentalt eller sångmässigt exeptionellt duktigt. Det behöver inte handla om vilka toner man spelar utan varför man spelar just dom tonerna. Alla dessa variabler kan göra att det är svårt att avgöra musiks kvalite genom att bara lyssna på en låt. Den kan vara beroende av sitt samanhang och kanske inte betyder så mycket utan att känna till låtskrivarens tidigare verk och ideér om verket. Frank Zappas ”Bobby Brown” är ett lysande exempel på just detta. Den är förhållandevis enkel som en kommentar till hitmusiks enkelhet. Man behöver alls inte kunna detta men man bör vara medveten om att en del musik har större djup än annan.
Efter 5 år på Högskolan på Scen och musik i Göteborg har jag tagit del av många olika tankar om vad musikkvalité är. Det jag skulle vilja höra av dig efter att ha läst detta är dina tankar om varför det är viktigt att särskilja god och dålig musik, om det nu är viktigt.
SvaraRaderaFinns det en fara i att inte se och/eller göra skillnad på god och dålig musik?
Finns det en vinst i att se och/eller göra skillnad på god och dålig musik?
En mycket bra och intressant frågeställning som jag ska göra ett försök att svara på.
SvaraRaderaÄr man inte minsta intresserad så är det naturligtvis inte det minsta viktigt. Som jag skrev är det ju inte viktigt i någon egentlig mening men för mig som musiker är det jävligt viktigt. Jag inser naturligtvis att för allmänheten är det inte intressant att lära sig mer. Musiken är redan ett skäl till njutning och det är enligt mig helt okej.
Men till problemet. Det finns en omvänd snobbism idag som jag menar är skadlig för konsten. Att allt ska vara okej är jag helt med på, det gäller inom all konst, men det innebär inte att vilken kommersiell smörja som helst kan betraktas som bra bara för att den säljer. Idag fnyser man istället åt musik som inte stämmer in i mallen för 3 minuters radiohit. Kvalitetskonst bryter väldigt ofta mot mallar. T.ex. instrumentell musik kan vara hur fantastiskt jävla bra som helst utan att ha en chans då musiken idag reducerats till inget mer än ett komp till sångaren. Duktiga musiker och låtskrivare har inget värde men är egentligen de som gör jobbet. Det håller tillbaka riktigt intressant musik som ses som floppar när de inte säljer tillräckligt mycket. Att det riskerar att hämma riktig kreativitet tycker jag är självklart. Vill vi att det skall komma fram duktiga musiker bör vi uppmuntra skickligt gjord musik och inte jämföra den med vad som i literatur motsvarar en Kalle Anka tidning.
Alla som håller på med musik vet egentligen att vill man höra bra musik slår man inte på blandade hits på reklamradio. Men varför kan man inte få lova att säga det högt utan att bli sedd som fascist? Det är ju helt okej i annan konst. Det är ingen som tycker att du är elitist om du hävdar att Gudfaderfilmerna är bra medans filmerna om Conan barbaren kvalitetsfattiga.
Att öka folks medvetenhet om konstformen kommer leda till att folk lär sig att uppskatta musik på ett nytt och större sätt. Allt jag lärt mig om musik har till viss mån höjt ribban för vad jag kan uppskatta men jag kan också uppskatta fler saker idag, sammanlagt mer. Ju mer musikalisk medvetenhet jag får desto mer ökar min uppskattning för all musik, inte bara den stil som blev ingången i mitt musikintresse. Ju mer jag lär mig desto mindre är jag beredd att avfärda musik utifrån stil, ju mer objektiv blir jag. Jag kan idag uppskatta en duktig instrumentalist eller ett rutinerat band utan att dera musik faller mig det minsta i smaken. Jag kan se det objektivt kompetenta hantverket och jag tycker inte att man ska hyckla med att det finns. Musik är faktiskt mer än bara smak, precis som annan konst. Det är alltså inte bara musiker som vinner på en ökad medvetenhet utan även lyssnarer som vidgar sina vyer och lär sig njuta av mer.
Hoppas att det blev lite tydligare varför jag tycker det är viktigt, rellativt sett.
Tack för svaret.
SvaraRaderaMusiken - hantverket, det vill säga det där som blir kvar av det en musiker gör om man skalar bort musikupplevelsen. Jag tycker mig kunna läsa mellan raderna att du önskar att det skall uppvärderas och synliggöras för allmänheten, eller har jag fel?
När jag spelar psalmer på min trumpet i kyrkan är det uppenbart för mig att jag inte har övat lika många 10000-tals timmar som en konserttrumpetare. Men församlingen hör nog ingen större skillnad på mig och en konserttrumpetare om vi spelar en enkel psalm. Tvärt om kanske de tycker att jag är bättre eftersom jag ser så snäll ut. Ha, ha! Det är orättvist, kanske. Men bra för mig som inte gillar att öva. :P
Skulle vi spela något svårare hade det märkts direkt eftersom jag kanske inte klarat att spela så snabbt och så höga toner så snyggt som konserttrumpetaren.
Det du pratar om tror jag illustrerades bra i förra avsnittet av Idol på TV4. Där sitter Laila Bagge och gråter av beundran efter att Erik Grönwall skrikit sönder rösten i den ena falska tonen efter den andra. Detta sänds i TV och de som inte själv sjunger rock förstår kanske inte att det hela är iscensatt för att unge herr Grönwall skall sälja mer skivor. På så sätt blir Erik Grönwalls sångteknik likställd med Joey Tempests (sångaren i Europe), som för övrigt var med i programmet någon vecka innan. Pinsamt, tycker jag. Orättvist, kan man tycka. Men, smart. För det säljer…
Missförstå mig inte. Erik Grönwall är helt ok. Erik är fortfarande ung och kan kanske utvecklas till att nå en otroligt hög nivå om han satsar. Men det är fortfarande en stor klasskillnad på honom och Freddie Mercury (sångaren i Queen) oavsett om Idoljuryn hävdar annat. Det är de fullt medvetna om själva, tror jag.
Jag vill att hantverket skall uppvärderas, helt riktigt. Jag menar samtidigt att artisten kanske skall nedvärderas. Jag tycker t.ex att när Brittan släpper ny platta skall den säljas för vad den är, en samlingsplatta med låtar från diverse olika producenter. Men det är inte det som är min huvudpoäng.
SvaraRaderaJag menar inte på något sätt att det skulle vara något problem att människor njuter av din trumpetande, oavsett om det beror på att de tycker du ser snäll ut. Det är inte musikerna i sig jag ger mig på även om de många gånger bidrar till problemet.
Vad jag vill är att det skall vara okej att prata om god och dålig musik och att folk skall förstå att musik är konst som andra, där det finns kvalitet och brist på kvalitet. Något som inte alls har med stil att göra. Att man skall se på musik som på bildkonst där saker kan vara bra utan att vara vackra och tvärt om. Att folk förstår att i musik som i annan konst försvinner det konstnärliga värdet när det massproduceras. Jag är inte elitist i den meningen att jag ser ner på musiker som inte är så duktiga, jag är inte så duktig instrumentalist själv, men jag är elitis på ett annat sätt. Jag tycker att lilla melodifestivalen är ljusår bättre än den stora. Jag tycker att körslaget många gånger är musikaliskt mycket mera intressant än det mesta på MTV. För i de exemplen görs musik med sann experimentlusta. Där utforskar artisterna och gör något genuint. Även om det kanske inte alltid är så nyskapande.
Jag förstår det som att du efterlyser en offentlig diskussion om vad som är kvalité i musik. Och du skulle hävda att massproduktion generellt är dåligt och experimenterande generellt är bra.
SvaraRaderaOm man hårddrar det väldigt så är det i princip det jag menar. Men jag menar på intet sätt att allt på toplistor eller MTV skulle vara "fabriksproducerad". Med det menar jag att den framställs i stor skala endast med tanke på vad som är ett säljande koncept. Den bra musiken är ofta vad fabriksmusikerna gör på sin fritid.
SvaraRaderaMen det finns också en kvalitetsskillnad på musiken i sig. På samma sätt som en film anses ha högre kvalitet när det är bra klippt, filmad ur bra vinklar, har underliggande teman m.m finns det musik som är briljant arrangerad med övergångar med instrument som spelar mot varandra på ett intrikat sätt. Det värdet kan aldrig dansbandsmusik, punk, techno eller annan enkel musik få. Som mycket av min musik t.ex. Mycket av vad jag gör kvalificerar inte in på något av jag beskrivit ovan. Det är en blandning, som nästan allt annat. Den har ett värde för mig eftersom jag gör den för att det är så in i norden latjo och om folk gillar den är det ännu mera kul. Jag är stolt över den men jag påstår inte att det är BRA musik. Inte som Zappa, Al-Fakir, Neubauten, Mats och Mårgan eller Kraftwerk. Men jag strävar efter det och blir duktigare hela tiden. När jag blir 163 kanske;-)
Ursäkta om jag blir långrandig men när det kommer till musik kan jag mala på nästan hur länge som helst.
Hittade detta på ämnet strax efter jag skrivit.
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6137626.ab