Basshunter har fel fans

Jag gör själv musik och vet hur kul det är när någon uttrycker uppskattning för det jag gör. Det är en mycket svårslagen känsla, även om eller kanske speciellt för att jag håller på med ganska smal musik och utan större utsikter att slå igenom. Även om jag gör musik för endast min egen skull, för att det är så förbannat roligt, blir jag som en fnittrande skolpojke när någon gillar det jag gör.
Det är alltid kul med fans och jag tycker inte om att gradera dom. Alla fans är bra.

Musik handlar först och främst om smak, vad man helt personligen går igång på. Musiker kan vara mer eller mindre skickliga men när du känner svänget i hela kroppen spelar inga argument om kvalitet någon roll. Jag anser att det finns musik som är mer eller mindre bra men det betyder inte att det jag tycker är bra är samma sak som det jag gillar. Jag gillar mycket musik som jag inte anser vara bra och det finns mycket väldigt bra musik som jag verkligen inte står ut med. Ser man det så blir allas smak lika verklig och relevant. Det är egentligen inte viktigare vad Fredrik Strage tycker än vad du tycker. Tycker du att det svänger så svänger det och då har du rätt. Speciellt om du gillar min musik förstås.

Men det finns nog trots allt fans man inte vill ha. Jag pratar in om dom där jobbiga och i värsta fall rent farliga fansen som förföljer och gör vad som helst. Dom är mer att betrakta som psykiskt sjuka. Jag tänker inte heller på horderna av småflickor som blir en avrättning av varje seriös musikers trovärdighet.
Basshunter är en av dom som fått en del fans av den sista kategorin vilket delvis berövat honom på en hel del trovärdighet. Han hade ändå dåligt med trovärdighet från början eftersom han spelar ganska simpel elektronisk musik med minst sagt triviala texter. Men jag tycker han har fått väl mycket skit. Även om jag personligen tycker att han låter ganska tråkigt kan man aldrig ta ifrån honom att han skrivit catchiga melodier på ämnen som jag aldrig nånsin hört tas upp i en radiohit förut. Det i sig ger honom ett konstnärligt existensberättigande.
Men nog om det, nu har han åkt på nästa pr-mässiga smäll. Var han verkligen i behöv av hyllningar från en av världens otrevligaste regimer, Nordkorea.
Det är Kim-Jong Ilś sonson Kim Han-Sol som uttryckt sin uppskattning för den svenske technopop-stjärnan på sin blogg. Sånna typer är det sista man som konstnär vill bli förknippad med. Hitler gillade Wagner och nu gillar ingen Wagner. Fast det är klart. Eftersom Wagner och Hitler var överens om hur Judar bör behandlas kanske det inte är jämförbart.
Hur som helst tycker jag lite synd om Basshunter.