Jag har en ny polare.

Den är liten, svart och har sidopaneler i mörkbrunt trä. Rattar av moogstil och är byggd av den legendariska tillverkaren Doepfer.
En Dark Energy.
Den är monophonisk, helanalog, har midi direkt över USB och att kalla semimodulär. Helt fantastiskt rolig. På bilden poserar den till höger om min gulsvarta Mopho.

Den har bara en oscilator men två LFO:er med tre lägen på frekvensomfång. Olika omfångslägen på LFO är något jag inte är van vid men väldigt användbart. Den kan putta ur sig allt från silkesmjuka melodier och basar och vilda oberäkneliga glittarnde filterarpegion. De väl tilltagna patchmöjligheterna med CV/Gate via USB gör den till en fröjd att använda, inte bara som sig själv utan även tillsammans med andra enheter. Med två Dark Energy kan man dra signaler fram och tillbaka mellan dem och man ska kunna använda den för att styra filtret på mina Korg Monotron. Jag har redan varit och lödat dit kablar i monotronen men inte fått det att funka än. CV-signalerna är så standard det blir så det funkar mer eller mindre ihop med alla modulära och semimodulära synthar.
Eftersom den är byggd av doepfer är den naturligtvis kompatibel med deras a-100-system vilket gör Dark Energy till ett bra insteg i den världen. Vill jag kan jag bygga ut den efter hand med enhet efter enhet via post från tyskland. Och det vill jag ju. Finns även lite hårdvaramoddar att köpa och stoppa dit. Jag avslutar med min favoritfilm om synthen i fråga. Bakom den tyska damen som demostrerar synthen står ett riktigt snyggt Doepfer A-100 modulsystem. Vackert.