Pinsamt när en kvällsblaska är tryckfrihetens sista utpost

Det är mycket intressant att följa debatten om de Israeliska organstölderna. Det är inte första gången jag hör talas om dom och har hört goda argument för saken även om jag inte kan redogöra för dom nu. I aftonbladets artikel som debatten handlar om tas den amreikanska skandalen med olaglig handel med organ där flera Israeler förekom.

Artikeln grundar sig i anklagelser från palestinska familjer som bevisligen fått sin barns döda kroppar levererade av Israels militär. Kropparna har visat sig vara uppsprättade efter döden och sedan grovt ihopsydda. Något som aftonbladets reporter har bilder på och jag själv sett bilder på tidigare. Familjerna anklagar Israel för att ha stulit deras barns organ vilket verkar vara en väl grundad misstanke. I artikeln tar inte journalisten ställning till om någon stöld värkligen skett men den ställer öppna frågor till Isreal. Vad hände med kropparna om de inte blev "skördade" och varför skulle man behöva utföra en obduktion på någon som uppenbarligen blivit skjuten. De har ju till och med skytten i sin organisation så dödsorsaken borde en blind get kunna lista ut.

Beskyllningarna är inte nya på något sätt men har fortfarande nyhetsvärde då familjerna inte fått något svar om vad som hänt. Det nya i artikeln är att det görs kopplingar till en skandal i USA där flera Israeler uppenbarligen var iblandade i olaglig organhandel vilket jag tycker var ytterst relevant. Att Israel inte ger några som helst svar gör ju naturligtvis att de ser ännu mer skyldiga ut. De förnekar ju inte ens att organstöld skett utan skyller i vanlig ordning kritiken på antisemitism. Det är som det brukar och inget att höjja på ögonbrynen över. Isreal tror att de kan komma undan med precis vad som helst genom att påstå att kritiken är förklätt judehat. Det är naturligtvis nonsens och i verkliga livet är det lätt att skilja på svenska Israelkritiker och judehatare. Isrealkritiker har inga problem att skilja på judar och Isreal medans judehatare ser Israels beteende som ett bevis på hur judar är. Problemet är att Israel själva inte kan förstå den skillnaden. Att prata om judehat spär bara på de som hävdar att det är religionen och inte staten som skall stå till svars för Israels handlingar och är därmed ironiskt nog det största hotet mot Israel.

Intressant är också att de inte nöjjer sig med att kritisera aftonbladet för publiceringen av vad som uppenbarligen har nyhetsvärde utan de kritiserar regeringen för att de tillåter en sådan publicering. Tror de verkligen att regeringen har previlegiet att läsa igenom texter innan de pubiceras och sen ha nånting att säga till om? Om reinfeldt hade ringt chefredaktören på aftonbladet och försökt stoppa artikeln hade han blivit asgarvad rakt i ansiktet och den hade blivit än mer uppmärksammad. Enligt Israel är tydligen inte demokrati och yttrandefrihet något större värde vilket man också kan se på det sättet de gör allt för att hålla journalister och observatörer ute från de områden de självsvåldigt okkuperar.

Nu kommer vi till det riktigt otrevliga i saken ur svensk synvinkel. Det att företrädare för den svenska staten, dig och mig, har fallit in i kritiken. Ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier hävdar att svenskar är chockade över publiceringen som vi enligt henne skall ha upplevt som motbjudande. UD har tack och lov sagt att de inte står för vad Ambassadören sagt och tagit bort hennes uttalande från sin hemsida men det räcker inte långt enligt mig. Hon skall naturligtvis få sparken omedelbart då hon uppenbarligen inte är demokrat, kan sitt jobb eller har någon kontakt med hur svenska folket tänker.

När Mohammedkarikatyrerna trycktes ställde sig genast alla tidningar på gyllandspostens sida och många gjorde sympatipubliceringar för att visa att yttrandefriheten är inte förhandlingsbar. Nu är kören inte lika tydlig. Sydsvenskan kallar Aftonbladet för Antisimitbladet och nyhetsbyråer runt om i världen har skickat in sitt missnöjje till Aftonbladet. Slutsatsen kan inte bli annat än att när den muslimska tron kränks är yttrandefriheten viktig men om det självutnämnda judiska hemlandet blir kritiserat är tryckfrihet och fri press ett problem.