Så var klimatmötet över och kontentan blev att vi gör nog inget ändå. Vi kör på och hoppas att det inte blir så illa trots allt. Men den som inte hade några förhoppningar på mötet blev heller inte besviken, kanske bara ytterligare lite dessillusionerad. För det var väl inte nån som förväntade sig att det skulle bli något konstuktivt på detta mötet? Nationella intressen och kortsiktig ekonomi går fortfarande först, inget att förvånas över. Det visste nog även svenska politiker redan innan de åkte dit.
Istället för klimatåtgärder som det så optimistiskt lät före mötet kommer nu en tid för undanflyckter och att skylla ifrån sig. De flesta kommer med viss rätt skylla på Kina och USA medans de i sin tur kommer skylla på varandra och på U-länderna.
Jag antar att många politiker inklusive Reinfeldt kommer få mycket kritik från den egna befolkningen och från oppositionen. Vad gäller Reinfeldt kan man räkna med att den blir extra hård med tanke på att han samtidigt var EU:s ordförande. Eftersom han var så possitiv innan mötet hamnar han nu i en situation där han måste försvara sig. Lite orättvist kan man tycka eftersom det skulle varit rent tjänstefel av honom att göra negativa uttalanden före mötet men ändock en politisk realitet.
Mötet var en fälla för honom som var väldigt svår att ta sig ur. Miljöfrågorna är en av regeringens stora svagheter vilket de försöker dölja genom Carlgrens fåniga bortförklaringar, "Vi bygger vägar för miljöns skull". Men i ett möte kommer fakta fram.
Reinfeldt borde därför försökt tona ner sin optimism lite om han inte vill ge oppositionen allt för mycket ammunition inför det kommande valet.
Miljöpartiet har nu öppet mål att sikta på när de skall attackera regeringen och det lär de utnyttja. I de arbetspolitiska frågorna har alliansen redan förlorat folkets förtroende. Det ser ut att bli ett mycket svårt val för borgarna. Håller bara Mona käften har hon statsministerposten som på banken.
För det kan väl inte ha varit så att Reinfeldt och Carlsgren själva trodde på sina ord om att de skulle rädda världen i Köpenhamn. Så dumma kan de väl inte ha varit? Då har de varken förstått hur världsekonomin och internationell politik fungerar eller vad so krävs för att stävja växthuseffekten. Det skulle vara dystert om vi har så naiva politiker.
Precis som du säger så var ju resultatet inte något förvånande då förväntningarna inte var höga. Det mest positiva man kan hoppas på utav politikernas ständiga felsteg i miljöfrågan skulle väl vara att människor för upp ögonen för hur fel detta destruktiva system är slutar förlita sig på politiker och börjar agera själva.
SvaraRaderaDet är även dags att vi slutar fokusera på att problemet är enbart ett miljöproblem. Problemet är dagens samhälle med dess ohållbara ekonomiska system och förtryckande mentalitet. Det lär nog inte de som drar nytta av systemet på försöka ändra på i första taget.
Helt riktigt hänger det ihop. En urflippad marknadsekonomi kan inte ta hand om miljöproblemet för den kan inte se långsiktiga eller större värden än vad som kan vägas i mot.
SvaraRaderaProblemet med möten liket de i Köpenhamn är att alla ska enas. Både de folkvalda representanterna och de från diktaturer som inte bryr sig om folkopinioner och klimatet över huvud taget. Tycker man att inget händer borde man förespråka att de demokratiska staterna tillsammans förklarar krig mot alla diktaturer med målet att avrätta alla icke folkvalda ledare. Så kan vi diskutera den globala miljöfrågan efteråt.
SvaraRaderaMenar du att jag har fel i att det inte hände något av betydelse på mötet eller vill du avrätta alla icke folkvalda för att rädda världen. Är inte säker på om du är ironisk eller extremistisk, eller så ser du helt enkelt inte miljöförändringarna som ett problem alls.
SvaraRaderaDet är jobbigt med ironi i korta texter, an bör låta bli det, om det nu är det du gör.
Personligen ser jag inte sambandet. De är ju de demokratiska staterna som historiskt har släppt ut mest. Tycker inte det verkar som folkvalda politiker är mer benägna att göra uppoffringar för miljön än icke folkvalda. Eller har du sett nåt som inte jag har. Det är mer en fråga om idiologi än om hur man kommit till makten.