Enbarnspolitik eller folkmord?

Jag tycker det är fantastiskt irriterande att det är så tyst om överbefolkningen. På 80-talet sågs det som ett problem men nu tar ingen i ämnet ens med en fjärrstyrd bombrobbot.
I det högervridna politiska klimatet vi lever i nu passar helt enkelt inte överbefolkningen in. Nu råder marknadsfundamentalismen och den följer inte fysiska lagar som att jordens resurser inte är oändliga.
Marknadsekonomin räknar kallt med att vi ska bli fler för att pensionssystemet skall gå ihop och tillväxthjulen ska snurra allt snabbare. Vi måste bli fler och fler hela tiden för att pyramidspelet ska gå runt.
Vi använder mer av väldens resurser än vad den än vad den hållbart kan producera och samtidigt blir vi fler och fler. Vår livsstil är ett problem, det är jag medveten om, men livsstilen är inte ett lika stort problem som vårt antal. Hade vi varit mycket färre så hade det inte spelat nån roll om vi dundrat runt i stora stadsjeapar eller kör med freondriven hårbetong.
För att fortsätta på föregående inlägg. Det säkraste sättet att skydda oss mot en dödlig pandemi är att kontrollera befolkningsmängden? Vi kan ju försöka med att införa strängare gränskontroller, bättre hygien och bättre djurhållning men inför vi inte två månaders karantän vid varje landskapsgräns och förbjuder flyg räcker det knappast. Vi är för många och gör inte vi nåt åt det gör naturen det.
Som jag ser det finns det bara ett sätt att lösa det hela. Vi borde egentligen bli 2 miljarder under det närmaste tio åren men det är inte realistiskt om man inte förordar folkmord, och det gör jag inte. Det ända humana sättet att lösa det på är en enbarnspolitik. Jag vet, det är inte kul och vissa vill ju ha stora familjer som e så mysigt. Väx upp för fan, vi kan inte bli fler. Antingen enbarnspolitik eller folkmord. Välj!