Jag har funderat en del på det här med planekonomi och nyligen hamnade jag i en diskussion på en annan blogg om ämnet. Det fick mig att påta ihop det här inlägget.
Jag ser inget likhetstecken mellan planekonomi. Diktaturer är normalt sett planekonomiska men det innebär inte att dom sitter ihop. Det är teoretiskt möjligt med en demokratisk planekonomi. Det finns inget inneboende i konceptet som säger att det inte går att införa i en demokrati. Man behöver inte heller nödvändigtvis avskaffa personligt ägande eller utjämna allas inkomst. Planekonomin säger att staten har kontroll över produktion och fördelning av tillgångar, inte att staten måste äga produktionsmedlen eller nånting om hur fördelningen ska göras.
Planekonomin kan verka lockande eftersom den lättare kan ta sig an storslagna samhällslösningar och projekt och den har lösningar på frågor som utfiskning och skövling. Under förutsättning att ekonomin är stor geografiskt stor och vettigt administrerad kan den lättare hantera katastrofer som översvämningar, jordbävningar och missväxt. Kanske är den nödvändig för att klara de stora omvälvningar vi kan
förvänta oss i klimatet samtidigt som vi har en mycket överbefolkad
planet.
En sak tror jag man kan vara ganska säger på, ju större en planekonomi är, desto bättre kommer den fungera. Så ska det var någon egentlig poäng med att införa den för miljöns skull måste det nästan vara globalt. Man kommer inte undan med mindre än en överväldigande majoritet av alla länder.
Ju mindre den är desto mindre variation blir det också ekonomiskt gångbart att ha på olika produkter. I en global variant skulle man kunna tänka sig ett urval på affärshyllorna som blir nästan lika stort som det vi har idag. Så det behöver inte vara tråkigt med bara en slags tv, en slags bil, en slags byxor o.s.v.
När jag är inne på det här ämnet kommer jag alltid att tänka på det moderata slagordet som hade en kort karriär på 90-talet.
"Vi ska driva Sverige som ett företag". Jag antar att dess karriär blev så kort just för att nån i organisationen kom på att: "Öhh, killar? Alla företag drivs väl planekonomiskt?" Moderaterna har uppenbarligen varit framgångsrika med sina slagord men just den tycker jag är en komisk liten miss, och lite av ett stickspår.
Planekonomin har sina nackdelar. Jag gissar att det blir byråkratiskt väldigt tungrott även i en demokrati, om inte än mer. Hur planer ska prioriteras och budgeteras kommer naturligtvis vara en ständig ideologisk krigsskådeplats. Beslut kommer ta evigheter. Marknadsekonomin är på många sätt mycket flexiblare och smidigare då det blir lättare för enskilda medborgare att ta egna initiativ. I planditot måste ju varje företagside och produktion på något sätt gå via nån slags myndighet som är demokratiskt tillsatt. Det finns massa sätt att lösa det på men det borde vara det enklaste.
Planisen öppnar upp för mer korruption av politiker vilket är väldigt otrevligt. Idag har vi korrupta företagsledare vilket är illa men inte lika illa. De vet vi från början att de har en enda sak för ögonen, att tjäna in pengar till sig och sitt företag. De vet vi var vi har och kan därför hantera, men politisk korruption är mycket lurigare.
I praktiken är det ju alltid blandekonomier vi pratar om. Frågan är hur man gör sin blandning. Får jag välja får marknadsekonomin stå tillbaka en bit mot idag men hur långt vet jag inte riktigt. Jag tror att staten redan idag kan ta den kontroll den behöver genom lagstiftning och regleringar. Jag ser ingen anledning att göra om hela det ekonomiska systemet och införa något mycket trögare och mer korrupt.
Jag tänker nu fritt på ämnet, precis som du...
SvaraRaderaFörst rent allmänt om det underliggande dilemmat: fri eller jämlik?... Man föds fri. Man föds inte jämlik. Ingen har samma förutsättningar som någon annan. Det är orättvist. Det är naturligt. Människan kan gå emot det naturliga och nå något mer önskvärt, som med tiden kan bli förväntat och vanligt. Vi kan sträva mot mer jämlikhet. Det gör jag gärna.
Sedan om ekonomi... I syfte att nå ett specifikt ändamål kan det ses som självklart att introducerar en nationell plan för produktion. Men då får man inte glömma bort att det innebär ju att man förbjuder aktörer att producera det de vill. Där är ett problem. I en demokrati kan majoriteten bestämma över minoriteten. Det betyder inte att man bör göra det. Jag gillar demokrati, men jag har för avsikt att kämpa emot att man med den som verktyg bestämmer hur andra ska leva. Regleringar är för att skydda människors från att deras frihet inskränks.
Sist ett annat perspektiv... Jag hatar oförtjänt ekonomisk fattigdom. Jag vill bekämpa det. Är jag beredd att avsäga mig Internet, datorer, transportmedel och grillchips för att utrota fattigdomen? Jag vet inte.